man kan inte vara hel utan sin basta van

jag har under tiden jag har varit har undvikit att lasa kiias blogg sa mycket som jag har kunnat, men snalla missforsta mig ratt. idag kunde jag trots allt inte inte lasa langre och har nu suttit ensam utanfor lagenheten med en cigarett i mungipan och datorn iknat och last och last. och kommit fram till att jag kan omojligt vara hel utan min basta van, men istallet for att fa den reaktionen av att lasa bloggen som jag trodde att jag skulle fa sa kannde jag ett lugn. visst sjalvklart kande jag aven lite som jag trodde att sting av avundsjuka mot alla de manniskor som far traffa henne varje dag nar jag sitter langt bort ifran och inte kan. det ar nog inte konstigt egentligen, utan daremot om jag inte var ledsen over att kunna vara med och delaktig i saker som hon gar igenom nu sa skulle det bara vara ett tecken pa att jag inte bryr mig... jag svamlar,, men jag har en poang.. och det ar att jag saknar min basta van.