tristess

tristess tills jag spyr.. eller jag spyr ju inte langre. borjar tillfriskna snabbare och snabbare. kanner hur vaggarna i lagenheten bara kommer narmre och hur jag klattrar pa dom. jag ar fruktansvart uttrakad och lyckas inte somna. har spenderat alltfor manga dygn i sangen utan att veta nar natt blir dag. maste vanda tillbaka pa dygnet och ta mig ut, traffa manniskor och gora saker for att slippa den har kanslan av rastloshet. kroppen vill inte sitta still och hjarnan vill aldrig sluta tanka. som om jag maste ta igen alla dessa dagar som flygit forbi nar jag har varit sjuk och legat apatisk i sangen. det kanns som om jag inte langre minns hur det var att vara frisk, och nu vill kroppen bara ut och springa, hjarnan vill arbeta med nya intryck... men jag sitter stilla i min sang, for att det ar natt.. och tvn kan inte langre stilla min hunger eftersom att mina ogon har stirrat tomt pa den i snart en vecka.. att prata i telefon kanns som en standigt aterkommande aktivitet da jag inte har kunnat gora sa mycket annat.

men.. jag ser allt detta som tecken pa tillfrisknande.. jag ar bara radd att luras in i en falla dar jag tror att jag ar frisk och kastar mig ut for att sedan kastas tillbaka till sangen och kasta upp maten.